Ninast

Jag var tvungen att gå upp på vinden på mitt jobb i dag. Själv!
Det är inget jag gör med glädje. Tro mej!
Det är som att kliva in i en tidsmaskin och landa rätt in i en gammal skräckfilm.

Golvet är täckt med ett slitet, gammalt tegel och man hör råttorna rassla i taknocken eller om det är fåglarna som tassar runt där ute. Jag hoppas det.
Längst ut där taket möter golvet är det en ca 5cm stor springa rakt ut. Så man känner verkligen isvindarna bita en i nacken.
Dammiga glödlampor från artonhundra talet ger ett minimalt blekt sken. På vissa ställen lyser det inte upp alls
Och där ska jag in.
Visst är det läskigt! Huuu!!