Ensam
Det är alldeles tyst här. Nu över lunchen så är jag själv på hela plejset
Den medhavda korvstronanofen tog fort slut.
I går låg jag med huvudvärken från helvetet hela dan.
Men jag skulle ju på dansuppvisning på kvällen så det var bara att packa ner kräkspåsen i väskan och ge sej iväg. Vilda hästar skulle inte kunna hålla mej ifrån det.
Lovisa var med i 13 nr och hade koreograferat ett par till och hon va bäst i år igen. Skälvklart! Va trodde ni?! :))
Jag kräktes inte! För den som ville veta.
Som det ser ut nu så blir nog dansuppvisningen till våren den sista. Jag kan grina bara jag tänker på det.
Att gå på uppvisningarna är ett andningshål i mitt liv.
Man får upp hoppet igen att allt är möjligt. Framtiden är oändlig, och man får skratta och gråta och känna.
Jag vet inte hur jag ska överleva utan.
Jag får väl börja dansa själv! Dom ska faktiskt starta en 30+ grupp. Jaa då får jag ju iaf skratta :)) och känna! Träningsvärk :))
