Ninast

I dag gjorde jag kanske min sista scopi - det jag gör varje dag flera ggr per dag på mitt jobb, det jag har gjort i 14 snart 15 år
- känns konstigt.
Det jag kan utan och innan på mina fem fingrar! Jag kan varena spricka på väggarna på mitt jobb vart allt ligger och hur alla olika apparater fungerar in i minsta detalj.

Det känns konstigt att lämna igen nycklarna..jag behöver ju dom för att kunna jobba på måndag
-konstigt-fast jag ska ju inte dit..

Och lämna in kläderna- mina sjukhuskläder som jag haft i snart 25 år..ja inte samma då :o) Nu måste jag ju köpa lite nya kläder.....

Jag fick blommor och smörgås tårta.. många kom! Även dom stora doktorerna och önskade mej lycka till kramades och tyckte jag skulle stanna... Faan va bra jag är :o)

Det känns bra att få höra att dom faktiskt uppskattat det jag gjort och att dom kommer att sakna mej! Att jag har gjort ett riktigt bra jobb...

Varför blir man inte riktigt uppskattad föräns man ska sluta...eller dör för den delen, alla som dör är/var ju sååå fantastiska....Dom va säker det men fick dom höra det?
Jag trodde faktiskt att mina närmsta jobbarkompisar bara skulle säga hej hej å så va det bra med det...

På måndag börjar mitt nya liv.... då kliver jag in i en helt ny värld. Det är det bästa med att vara undersköterska man passar in nästan varsomhelst.

Nu entrar jag ungdommarnas värd :o)