Ninast

Nu är vi hemma och vi överlevde båda två Lovisa va en hjälte. Allt gick som på räls till hon försökte äta en köttbulle efter op. Då kom syndafloden. Precis när vi fick besök av Storasyster och Tony.

Det är hårt när man måste kräkas och har en ny opererad näsan. Varje gång hon ulkade började det störtblöda. Då va det synd om min Lovis! Och hennes stora syster va det oxå synd om. Linnea blev alldeles förtvivlad när hennes lilla syster bara blödde och kräktes.

Men fram över kvällen och med lite socker dropp i systemet så lugnade det ner sej och hon somnade som en stock och i dag är vi hemma. Hon är fortfarande lite blek om nosen men söt som alltid.

Det är tur att man kan plocka fram superkrafterna när ens lilla snutta ska genomgå en sån sak och behöver varje cell av sin mor. Och Jag fick inget lugnande och ingen bedövning heller :o)
Fast ska ärligheten fram skulle jag behövt stora mängder när dom hade sövt henne inne på opsalen och jag måste gå ut. Då sved det hårt i modershjärtat.
En baksida av att jobba inom vården är att man vet allt som kan gå fel och att doktorerna tyvärr inte alltid är gudar.

Nääe nu ska jag laga nån smarrig middag till min hjälte och pyssla på henne i kväll och en dag till minst :o)